Bjällerklang, bjällerklang, tralalalalaaaa!

Hipp hurra, för jag har en egen bumbibjörn! Den är gul och luktar jätte gott. Söt är den också!


Att försöka ignorera pappas läppsmackande ljud är en omöjlighet. Ni förstår, han tuggar som om han just upptäckt vad munnen är till för och det låter som om det vore fråga om ett gammalt hederligt, gott och saftigt samlag.
Min pappas smaskande ger mig lust att idka fortplantningsverksamhet med ett utvalt sortiment av Arbogas finaste leverpastejer. Men han är flintis...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0